
Imorse rökte jag min morgoncigg och satte sedan stolt på ett nikotinplåster. Nu skulle det vara färdigrökt! Redan en timme efteråt satt jag och skruvade på mig själv. Halvt i upplösningstillstånd. Hade väl aldrig känt ett så stort rökbehov som då?
Och jag hade bara två cigaretter kvar för dagen (jag har nämligen övertalat mig själv om att om jag får tre cigg om dagen i en övergångsperiod kommer det vara enklare än att säga att jag aldrig mer får röka). Rökte en halv till med lite ångest i maggropen. Började sedan städa. Det här gick ju kanonbra. Not. EN OCH EN HALV CIGG kvar. Efter att ha rökt den andra halvan och insett att det bara vara en kvar på hela dagen insåg jag att jag nog fick ändra fokus lite. Mitt beroende sitter inte främst fysiskt, dessutom tar ju plåstret hand om det. Det är psykiskt. Jag är van vid mina små micropauser med något att fumla med fingrarna om. Fippla lite med tändaren och sedan dra ner röken i lungorna. Samtidigt insåg jag att jag satt på plåstret fel. På något sätt. Det gled liksom. Efter febrilt tänkande konstaterade jag att Rom inte byggdes på en dag. Det är okej att inte utföra saker och ting perfekt första gången man gör dem. Idag skulle vara okej om jag bara rökte mindre.
Åkte iväg ner till Lund och P och var rökfri i åtta timmar. Det är en arbetsdag det. Jag KAN faktiskt. Som sagt det är det psykiska inte det fysiska det handlar om i mitt fall (även om jag enligt något test är väldigt beroende även fysiskt) men det tar ju plåstret hand om. Jag okynnesröker ganska mycket. När jag egentligen inte behöver. Eller för att jag har tråkigt. Efter hemkomsten från P konstaterade jag att jag nog ska köpa en inhalator i alla fall. Varje cigg jag kan skippa får ses som en seger!
Summan av kardemumman blev alltså strax under hälften av vad jag brukar röka på en dag (vilket är ett stort framsteg för mig!) jag har inte rökt så här lite på över två år. Har även insett att de avväjningsprodukter som finns där ute faktiskt är till för att hjälpa och att det inte är ett misslyckande att använda sig av dem. Jag kommer klara av det här, om jag bara lyssnar på mig själv.
The game is still on, även om spelreglerna har ändrats lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar