Sjuklig

Jag nyser, hostar och hackar. Höstens första förkylning är här. Och jag har barrikarderat mig i lägenheten för att vänta ut det hela. Enda sällskapet idag har varit tanten nere på ICA och a-lagaren jag träffade på vägen dit. Katterna räknas inte. Jag vill bara att det ska gå över så jag kan göra något annat än att vanka av och ann i lägenheten och tycka synd om mig själv. Det är irriterande att vara sjuk.

En annan sak irriterar mig mer. Jag har börjat vantrivas i lägenheten. Eller nä, det är ett för starkt ord. Jag vantrivs väl inte direkt, men jag vill inte påstå att jag trivs heller. Jag har länge varit skeptisk till området. Min lägenhet är underbar på pappret, två rum, hyffsat stort kök och låg hyra. Dessutom bara åtta minuter med buss till centrum. MEN... Här är inte fräscht. Det vart inte ens fräscht när jag flyttade in, visserligen har jag kanske inte gjort mitt bästa för att hålla efter. Men ja... Tapeterna håller på att släppa från väggarna på flera ställen. Konstiga inbuktningar i tapeterna på andra ställen. Mattorna buktar konstigt på vissa ställen. Speciellt i badrummet. Spackel som ramlar ner från fönsterbrädorna. Undermåligt underhåll är bara förnamnet. Dessutom är tvättstugan ofräsch och det stinker mögel där nere.

Vilket har fått mig att börja fundera på om det kan vara så att möglet faktiskt finns även här i lägenheten? Det var P som ledde mig in på de tankarna i helgen efter att ha vaknat helt igentäppt i näsan och med en lätt huvudvärk. Eftersom han inte är kattallergiker är det inte katterna som är problemet.

Så jag bestämde mig för att googla på mögelskador och se vad det kan leda till för dem som bor i det:

• sveda i ögonen
• rinnande eller kliande(stickande) näsa
• svullen nässlemhinna och hals
• röstförändringar och hosta
• ovanlig trötthet
• huvudvärk
• symptom från nervsystemet
• svullna halsmandlar
• svullna lymfkörtlar
• eksem

Mycket utav det som står där stämmer in på mig. Sveda i ögonen till exempel, har jag aldrig haft innan jag flyttade hit. Nu är det så nästan jämt. Jag är jämt täppt i näsan. Min röst har förändrats ganska kraftigt (detta kan visserligen lika gärna bero på rökningen, men jag tycker det blivit värre på sistone). Huvudvärk har jag flera gånger i veckan. Och jag minns inte när jag var pigg och utvilad sist.

Dags att leta nytt?

Nu är jag rökt

Imorse rökte jag min morgoncigg och satte sedan stolt på ett nikotinplåster. Nu skulle det vara färdigrökt! Redan en timme efteråt satt jag och skruvade på mig själv. Halvt i upplösningstillstånd. Hade väl aldrig känt ett så stort rökbehov som då? Och jag hade bara två cigaretter kvar för dagen (jag har nämligen övertalat mig själv om att om jag får tre cigg om dagen i en övergångsperiod kommer det vara enklare än att säga att jag aldrig mer får röka). Rökte en halv till med lite ångest i maggropen. Började sedan städa. Det här gick ju kanonbra. Not. EN OCH EN HALV CIGG kvar. Efter att ha rökt den andra halvan och insett att det bara vara en kvar på hela dagen insåg jag att jag nog fick ändra fokus lite. Mitt beroende sitter inte främst fysiskt, dessutom tar ju plåstret hand om det. Det är psykiskt. Jag är van vid mina små micropauser med något att fumla med fingrarna om. Fippla lite med tändaren och sedan dra ner röken i lungorna. Samtidigt insåg jag att jag satt på plåstret fel. På något sätt. Det gled liksom. Efter febrilt tänkande konstaterade jag att Rom inte byggdes på en dag. Det är okej att inte utföra saker och ting perfekt första gången man gör dem. Idag skulle vara okej om jag bara rökte mindre.

Åkte iväg ner till Lund och P och var rökfri i åtta timmar. Det är en arbetsdag det. Jag KAN faktiskt. Som sagt det är det psykiska inte det fysiska det handlar om i mitt fall (även om jag enligt något test är väldigt beroende även fysiskt) men det tar ju plåstret hand om. Jag okynnesröker ganska mycket. När jag egentligen inte behöver. Eller för att jag har tråkigt. Efter hemkomsten från P konstaterade jag att jag nog ska köpa en inhalator i alla fall. Varje cigg jag kan skippa får ses som en seger!

Summan av kardemumman blev alltså strax under hälften av vad jag brukar röka på en dag (vilket är ett stort framsteg för mig!) jag har inte rökt så här lite på över två år. Har även insett att de avväjningsprodukter som finns där ute faktiskt är till för att hjälpa och att det inte är ett misslyckande att använda sig av dem. Jag kommer klara av det här, om jag bara lyssnar på mig själv.

The game is still on, även om spelreglerna har ändrats lite.