Sjuklig

Jag nyser, hostar och hackar. Höstens första förkylning är här. Och jag har barrikarderat mig i lägenheten för att vänta ut det hela. Enda sällskapet idag har varit tanten nere på ICA och a-lagaren jag träffade på vägen dit. Katterna räknas inte. Jag vill bara att det ska gå över så jag kan göra något annat än att vanka av och ann i lägenheten och tycka synd om mig själv. Det är irriterande att vara sjuk.

En annan sak irriterar mig mer. Jag har börjat vantrivas i lägenheten. Eller nä, det är ett för starkt ord. Jag vantrivs väl inte direkt, men jag vill inte påstå att jag trivs heller. Jag har länge varit skeptisk till området. Min lägenhet är underbar på pappret, två rum, hyffsat stort kök och låg hyra. Dessutom bara åtta minuter med buss till centrum. MEN... Här är inte fräscht. Det vart inte ens fräscht när jag flyttade in, visserligen har jag kanske inte gjort mitt bästa för att hålla efter. Men ja... Tapeterna håller på att släppa från väggarna på flera ställen. Konstiga inbuktningar i tapeterna på andra ställen. Mattorna buktar konstigt på vissa ställen. Speciellt i badrummet. Spackel som ramlar ner från fönsterbrädorna. Undermåligt underhåll är bara förnamnet. Dessutom är tvättstugan ofräsch och det stinker mögel där nere.

Vilket har fått mig att börja fundera på om det kan vara så att möglet faktiskt finns även här i lägenheten? Det var P som ledde mig in på de tankarna i helgen efter att ha vaknat helt igentäppt i näsan och med en lätt huvudvärk. Eftersom han inte är kattallergiker är det inte katterna som är problemet.

Så jag bestämde mig för att googla på mögelskador och se vad det kan leda till för dem som bor i det:

• sveda i ögonen
• rinnande eller kliande(stickande) näsa
• svullen nässlemhinna och hals
• röstförändringar och hosta
• ovanlig trötthet
• huvudvärk
• symptom från nervsystemet
• svullna halsmandlar
• svullna lymfkörtlar
• eksem

Mycket utav det som står där stämmer in på mig. Sveda i ögonen till exempel, har jag aldrig haft innan jag flyttade hit. Nu är det så nästan jämt. Jag är jämt täppt i näsan. Min röst har förändrats ganska kraftigt (detta kan visserligen lika gärna bero på rökningen, men jag tycker det blivit värre på sistone). Huvudvärk har jag flera gånger i veckan. Och jag minns inte när jag var pigg och utvilad sist.

Dags att leta nytt?

Nu är jag rökt

Imorse rökte jag min morgoncigg och satte sedan stolt på ett nikotinplåster. Nu skulle det vara färdigrökt! Redan en timme efteråt satt jag och skruvade på mig själv. Halvt i upplösningstillstånd. Hade väl aldrig känt ett så stort rökbehov som då? Och jag hade bara två cigaretter kvar för dagen (jag har nämligen övertalat mig själv om att om jag får tre cigg om dagen i en övergångsperiod kommer det vara enklare än att säga att jag aldrig mer får röka). Rökte en halv till med lite ångest i maggropen. Började sedan städa. Det här gick ju kanonbra. Not. EN OCH EN HALV CIGG kvar. Efter att ha rökt den andra halvan och insett att det bara vara en kvar på hela dagen insåg jag att jag nog fick ändra fokus lite. Mitt beroende sitter inte främst fysiskt, dessutom tar ju plåstret hand om det. Det är psykiskt. Jag är van vid mina små micropauser med något att fumla med fingrarna om. Fippla lite med tändaren och sedan dra ner röken i lungorna. Samtidigt insåg jag att jag satt på plåstret fel. På något sätt. Det gled liksom. Efter febrilt tänkande konstaterade jag att Rom inte byggdes på en dag. Det är okej att inte utföra saker och ting perfekt första gången man gör dem. Idag skulle vara okej om jag bara rökte mindre.

Åkte iväg ner till Lund och P och var rökfri i åtta timmar. Det är en arbetsdag det. Jag KAN faktiskt. Som sagt det är det psykiska inte det fysiska det handlar om i mitt fall (även om jag enligt något test är väldigt beroende även fysiskt) men det tar ju plåstret hand om. Jag okynnesröker ganska mycket. När jag egentligen inte behöver. Eller för att jag har tråkigt. Efter hemkomsten från P konstaterade jag att jag nog ska köpa en inhalator i alla fall. Varje cigg jag kan skippa får ses som en seger!

Summan av kardemumman blev alltså strax under hälften av vad jag brukar röka på en dag (vilket är ett stort framsteg för mig!) jag har inte rökt så här lite på över två år. Har även insett att de avväjningsprodukter som finns där ute faktiskt är till för att hjälpa och att det inte är ett misslyckande att använda sig av dem. Jag kommer klara av det här, om jag bara lyssnar på mig själv.

The game is still on, även om spelreglerna har ändrats lite.

Deja Vu - nybörjare igen

Idag var jag återigen tillbaka i skolbänken. På exakt samma plats som jag stod och drack champagne i Juni stod jag nu och inväntade mina första lektion i fördjupningskursen "Socialt arbete med äldre". Back to the crime-scene. Som den Helsingborgstudent jag är hade jag aldrig tidigare satt min fot p Socialhögskolan i Lund. Förutom på examensdagen då och då var vi i aulan så jag kände mig som om det var första skoldagen på nytt och hittade ingenting, inte ens toaletterna i källaren. Och förstod mig inte alls på systemet vad det gällde cafét, där man bara fick lägga sina pengar på disken och ta den växel man tyckte man behövde. Märkligt upplägg det där, men jag antar att man kan vänja sig vid det också.

Kursen i sig verkar väldigt lovande. Jag gillar Peter Andersson och hans sätt att undervisa. Fast ligga på latsidan blir det nog inte, det verkar ha pressats in en hel del att göra under de tio veckor vi ska läsa. Men jag förväntade mig väl inte heller att jag skulle kunna ligga på latsidan. Masterprogrammet är trots allt en ännu högre nivå än vad jag tidigare läst på. Imorgon ska jag in till Campus (givetvis) och leta kurslitteratur. Hittade en utav böckerna i bokhyllan. Oläst visserligen, men med kaffefläckar så jag har nog haft intentionen att läsa den.

Myggfritt

Efter att ha spenderat midsommaren i de småländska urskogarna och kommit därifrån med inte mindre än 35 myggbett totalt under 24 timmar skanderade jag högt och tydligt att jag inte skulle komma tillbaka förrän myggsäsongen var över och att det minsann inte fanns några mygg alls i Skåne.

Dock har jag fått äta upp mina egna ord, visserligen har jag inte varit tillbaka i Småland sedan midsommar, men myggen i Skåne? De lever och frodas. Uppenbarligen.

I fredags när jag stod ute och rökte såg jag en lite ettrig sak som surrade omkring mig (trots att tobaksrök ska vara ett säkert myggskydd). Väl inne lägenheten kände jag genast hur det kliade varpå jag upprört letade upp stället och visade för min pojkvän P. Han skrattade lite eftersom jag tidigare påpekat att jag knappast skulle överleva någon timme uppåt landet där det kryllar av dem. Jag är nämligen en myggmagnet, de dras till mig som flugor till en sockerbit. En timme senare visade jag honom bettet igen som nu svullnat upp och var lika stort som en femtioöring. Inte nog med att jag är en myggmagnet, jag är även överkänslig.

Hydrokortison är banne mig det enda rätta när det kommer till myggbett. Trots det är jag sönderkliad. Jag tycker det är dags för myggorna att gå i ide och inte återuppstå förrän om ett år. Tack.

KDist - Javisst! Eller kanske inte ändå?

För jag vet inte vilket valtest i ordningen har jag blivit mest Kristdemokrat. Jag vet inte om jag helt enkelt ska bita ihop och gilla läget eller om jag illa kvickt ska omvärdera mina åsikter i en del frågor, eller kanske till och med springa skrikande därifrån?

Jag tycker vårdnadsbidraget är en viktig grej. Det ger föräldrar möjlighet att stanna hemma med sina barn. Om de tycker att de behöver det. Jag tycker inte heller att vi ska "öronmärka" eller mer av föräldrapenningen till papporna. Jag tycker inte några dagar ska vara reserverade för någondera förälder utan anser att det borde vara upp till varje par att avgöra själva hur de vill fördela dagarna. Kvinnofälla eller ingen kvinnofälla, pappa staten borde inte avgöra hur ja reserva g och min potentiella partner bestämmer oss för att fördela föräldrapenningen eller vem som ska vara hemma längst med vår Günther eller Brünhilde. Hur svårt ska det vara? Och gör detta mig verkligen till Kristdemokrat? Kanske lika bra att bita i det sura äpplet då helt enkelt?

Taggiga kondomer

Aftonblaskan skriver idag om kondomen som ska stoppa våldtäkter. Jo, ni läste rätt. Artikeln i sin helhet finner ni här.

Kvinnan för alltså upp den i slidan och när våldtäktsmannen tränger in i henne så fastnar han. Han kan inte själv ta av den utan kommer behöva uppsöka sjukhus för att få den avlägsnad, där kan han arresteras. Kondomen kommer att succesivt klämma hårdare och hårdare, vilket kommer upplevas smärtsamt. Kondomerna delas gratis ut till kvinnor i Syd-Afrika under fotbolls-vm.

Själv känner jag mig en aning skeptisk till det. För det första någonting som skadar våldtäktsmannen efter övergreppet redan ägt rum? Kvinnan blir inte mindre våldtagen för att mannen fastnar och får ont. Tvärtom riskerar hon istället att bli ännu mer skadad. Våldtäkter handlar inte så mycket om sex som att visa sin makt över en annan människa. 65 % utav alla kvinnor i Syd-Afrika blir någon gång utsatt för våldtäkt. 75% av dessa är gruppvåldtäkt så bara för att en fastnar och får ont innebär det inte att övergreppet inte fortsätter av någon annan förövare. Man tror att man genom att ha sex med en oskuld kan bota HIV.

Nej. Fram för mer information. Utbilda människorna i sex och samlevnad. Sex med en oskuld botar INTE HIV/AIDS! Dela ut kondomer till dem, riktiga kondomer, inte sådana med hullingar. Ge dem bromsmediciner. Något måste göras. Kvinnorna kommer inte bli mindre utsatta av att föra upp någonting sådant som ovanstående i sig, snarare tvärtom. Det är norm att bli våldtagen. Det finns fler kvinnor som någon gång blivit våldtagna än de som inte blivit det. Någonting måste göras. Och måste göras nu.

Midsommardrink?

Jag har upptäckt den nya Festissmaken Elderflower Raspberry (eller "Instant Love" som jag kallade den). Och har konstaterat att den tillsammans med en skvätt vodka och is måste vara sommarens bästa sommardrink...