Deja Vu - nybörjare igen

Idag var jag återigen tillbaka i skolbänken. På exakt samma plats som jag stod och drack champagne i Juni stod jag nu och inväntade mina första lektion i fördjupningskursen "Socialt arbete med äldre". Back to the crime-scene. Som den Helsingborgstudent jag är hade jag aldrig tidigare satt min fot p Socialhögskolan i Lund. Förutom på examensdagen då och då var vi i aulan så jag kände mig som om det var första skoldagen på nytt och hittade ingenting, inte ens toaletterna i källaren. Och förstod mig inte alls på systemet vad det gällde cafét, där man bara fick lägga sina pengar på disken och ta den växel man tyckte man behövde. Märkligt upplägg det där, men jag antar att man kan vänja sig vid det också.

Kursen i sig verkar väldigt lovande. Jag gillar Peter Andersson och hans sätt att undervisa. Fast ligga på latsidan blir det nog inte, det verkar ha pressats in en hel del att göra under de tio veckor vi ska läsa. Men jag förväntade mig väl inte heller att jag skulle kunna ligga på latsidan. Masterprogrammet är trots allt en ännu högre nivå än vad jag tidigare läst på. Imorgon ska jag in till Campus (givetvis) och leta kurslitteratur. Hittade en utav böckerna i bokhyllan. Oläst visserligen, men med kaffefläckar så jag har nog haft intentionen att läsa den.

Myggfritt

Efter att ha spenderat midsommaren i de småländska urskogarna och kommit därifrån med inte mindre än 35 myggbett totalt under 24 timmar skanderade jag högt och tydligt att jag inte skulle komma tillbaka förrän myggsäsongen var över och att det minsann inte fanns några mygg alls i Skåne.

Dock har jag fått äta upp mina egna ord, visserligen har jag inte varit tillbaka i Småland sedan midsommar, men myggen i Skåne? De lever och frodas. Uppenbarligen.

I fredags när jag stod ute och rökte såg jag en lite ettrig sak som surrade omkring mig (trots att tobaksrök ska vara ett säkert myggskydd). Väl inne lägenheten kände jag genast hur det kliade varpå jag upprört letade upp stället och visade för min pojkvän P. Han skrattade lite eftersom jag tidigare påpekat att jag knappast skulle överleva någon timme uppåt landet där det kryllar av dem. Jag är nämligen en myggmagnet, de dras till mig som flugor till en sockerbit. En timme senare visade jag honom bettet igen som nu svullnat upp och var lika stort som en femtioöring. Inte nog med att jag är en myggmagnet, jag är även överkänslig.

Hydrokortison är banne mig det enda rätta när det kommer till myggbett. Trots det är jag sönderkliad. Jag tycker det är dags för myggorna att gå i ide och inte återuppstå förrän om ett år. Tack.

KDist - Javisst! Eller kanske inte ändå?

För jag vet inte vilket valtest i ordningen har jag blivit mest Kristdemokrat. Jag vet inte om jag helt enkelt ska bita ihop och gilla läget eller om jag illa kvickt ska omvärdera mina åsikter i en del frågor, eller kanske till och med springa skrikande därifrån?

Jag tycker vårdnadsbidraget är en viktig grej. Det ger föräldrar möjlighet att stanna hemma med sina barn. Om de tycker att de behöver det. Jag tycker inte heller att vi ska "öronmärka" eller mer av föräldrapenningen till papporna. Jag tycker inte några dagar ska vara reserverade för någondera förälder utan anser att det borde vara upp till varje par att avgöra själva hur de vill fördela dagarna. Kvinnofälla eller ingen kvinnofälla, pappa staten borde inte avgöra hur ja reserva g och min potentiella partner bestämmer oss för att fördela föräldrapenningen eller vem som ska vara hemma längst med vår Günther eller Brünhilde. Hur svårt ska det vara? Och gör detta mig verkligen till Kristdemokrat? Kanske lika bra att bita i det sura äpplet då helt enkelt?